Tess

Den 21 september ar det studentensdag har i Bolivia och vi hade turen att fa delta i firandet i Patamanta. Eftersom vi befann oss i en liten by med tva skolor ville givetvis bada rektorerna att vi skulle delta i badas firande, sa vi gjorde helt enkelt det basta vi kunde av det hela och gick emellan festerna.

Vi borjade pa "hogstadieskolan" dar firandet borjade med ett tal fran nagon pa skolan och sedan shower som lararna stod for som var riktigt roliga faktiskt. Efter nan enstaka timme blev vi hamtade till "lagstadieskolan" dar vi kladdes i traditionella klader (som var bade for breda och for korta for oss) och sedan "tvingades" delta i en traditionelldans "la morenada" tillsammans med nagra larare fran skolan. Vi mottes av endel skratt fran publiken men ocksa av applader och uppskattning (kanske skrattade ocksa dessa manniskor bakom var rygg, vad vet jag?) Publiken bestod av ca 100 elever fran skolan i Patamanta och 6 andra deltagande men mindre skolor som ocksa fanns pa plats samt nagra forldrar.

Pa "lagstadieskolan" fortsatte firandet med att varje skola presenterade en liten prinsessa, ibland tillsammans med sin prins, i traditionella klader som sa nagra enstaka ord och sedan dansade till musik pa scenen. Det var intressant och kul att se och jag passade ocksa pa att filma en liten snutt, sa de som vill kan fa sig en liten titt nar jag kommer hem sen. (Sofie kommer givetvis ocksa ha kopior for er som kanner sig mer bekant med henne :P)

Nar vi kom tillbaka till "hogstadieskolan" holl man dar pa att valja skolans "miss señorita" (froken) och "miss choleta" (traditionellt kladda tjejen?) som forst fick sta pa scenen och saga ett budskap eller nagot liknande i "vanliga" klader. En stund senare, da de hade bytt om, fick de ga fram till scenen tillsammans med en kavaljer och sedan svara pa fragor. De som tavlade om titeln "miss señorita" hade da pa sig klanningar liknande balklanningar och de som tavlade om "miss choleta" lite finare traditionella klader. Det verkade som att varje klass hade en tjej som representerade dem och de fordes hejarkampanjer under "uttagningen". Larare samt rektorn pa skolan utgjorde juryn.

Eftermiddagen pa "lagstadieskolan" anvandes till en fotbollskupp som uppskattades mycket av barnen. Tjejerna spelade i en cup och killarna i en annan. Alla lagen fick ett pris och det vinnande tjejlaget vann ett typ av kuvert med okannt innehall och det vinnande killlaget vann ett livs levande far(!). De "samre" priserna utgjordes av fotbollsstrumpor och fotbollar och annat liknande.

Under dagen blev dessutom jag och Sofie intervjuade av en lokal radio dar vi fick fragor om vad som var olikt mellan Sverige och Boliva kulturmassigt, om vilket sprak vi pratar i Sverige och liknande. Intervjun sandes samma kvall pa en radiokanal som jag tror sander pa aymara, vi hade tyvarr inte mojligheten att hora oss sjalva.

Innan vi lamnade Sverige hade vi kontaktat en kvinnan, Eulogia, pa KAUSAI i Cochabamba for att fa hjalp att ordna med studiebesok i bolivianska skolor. Forra lordagen hade vi bestamt traff med henne for att organisera besoken. Hon sokte upp oss pa vart hostal i La Paz for att sedan folja med oss, samt presentera oss, for en annan organisation, ICAB, i El Alto. Eulogia var super gullig och jattetrevlig och det kanndes verkligen som att hon gjorde allt for att det skulle bli sa bra som mojligt for oss.

Motet med ICAB kanndes valdigt bra det ocksa, Gerarda, "ledaren" for organisationen var valdigt tillmotesgaende och lyssnade till vara onskemal om att fa besoka en skola pa landet dar man pratar och undervisar pa aymara (ett indiansprak) samt observera lektioner i spanska som de da laser som andra sprak. Gerarda kom fram till att det skulle passa bra att vi besokte en skola i en by som ligger ca 1 timme fran La Paz och hon sjalv skulle mota upp oss pa mandagmorgon for att folja oss dit och presentera oss for rektorn pa skolan. Dessutom kannde hon till en kvinna som hade ett ledigt rum som vi skulle kunna fa bo i, vilket vi tyckte lat som en mycket bra idé for att slippa aka fram och tillbaka fran La Paz varje morgon.

Innan motet avslutades kom det en till kvinna till lokalen som fragade om vi skulle kunna hjalpa henne fa tag pa en kvinna i Sverige som, som jag forstod det, har varit "fadderforalder" till hennes son tills for nagot ar sedan. Kvinnan hade haft kontakt med den svenska kvinnan via kyrkan som nu vagrade lamna ut kontaktuppgifter till den svenska familjen till den bolivianska kvinnan formodligen eftersom hennes son inte langre var fadderbarn. Vi lovade att gora ett forsok bara va fick namn och mojligen en adress till den svenska kvinnan. Vi far se om vi kan gora nagot for att hjalpa.  

Vad ar en vistelse i ett land med hoga toppar utan att ta sig upp pa minst en av dem?

Utsikten ner mot La Paz när vi kommit en vit utanför El Alto på vägen mot Chacaltaya

8.00 blev vi upphamtade fran hostalet och ytterligare en vansinnes bussfard genom La Paz for att plocka upp alla som skulle med inleddes, tack och lov var den lite kortare denna dag. Det jag dock inte var beredd pa var att det skulle bli annu varre nar den lilla buss som vi akte i skulle ta oss upp for ett berg upp till ca 5300 meter over havet, vilket som ni sakert forstar, innebar en slingrig vag av sand och sten med ett stup pa ena sidan bilen hela tiden. Mitt mod och psyke sattes starkt pa prov vilket Sofies arm ocksa kan vara med och faststalla. Tack och lov stannade vi nagra ganger for att hamta andan, eller sa var det for att man skule fa chansen att ta kort pa den fina vyn, vad vet jag. Pa vag upp mot berget nar vi sakta men sakert lade kilometer efter kilometer fran La Paz bakom oss kunde man se ett stort gratt askmoln som lag over stan som ett lock, formodligen av alla avgaser fran minibussarna och bilarna.

Val uppe pa 5300 meter gjorde vi en kort vandring upp till en fd skidlift. Chacaltaya har tills for fem ar sedan (2005) varit varldens hogst belagna skidbacke men med klimatforandringarna som har infunnit sig de senaste aren har den glaciar som skidbacken varit beroende av tinat bort. Fran skidliften kunde man fortsatta upp till tva toppar vilka vi givetvis sag till att ta oss upp pa. Den forsta och hogsta var pa 5460 meter over havet och varken jag eller Sofie hade nagra som helst problem med att ta oss upp. Egentligen behover jag kanske inte saga nagonting alls, men utsikten var underbar, underbar, underbar. Pa den andra, lite lagre toppen blaste det super kalla vindar sa dit gick vi bara snabbt upp och sedan ner igen. Fran bada topparna fick vi dessutom en skymt av Lago Tittikaka.

Nar alla i gruppen tagit sig ner och fatt en liten vilopaus for att kunna hamta andan lite och stoppa nagot i magen vande vi om ner mot La Paz igen och sedan vidare till Valle de la Luna (mandalen) som bestar av stora bergsblock i konstiga formationer som skapats av vind och vatten. I bakgrunden av dessa formationer kunde man se roda berg och La Paz givetvis. Hela dagen sken solen super varmt och harligt och konstrasten mellan temperaturen pa 5400 meter over havet och 3400 meter over havet visade vad den innebar da langkarlsonger blev lite overflodigt vid besoket av Valle de la Luna.

Val tillbaka pa egen fot i La Paz bestamde vi oss for att soka upp en chokladfabrik "Breick" varifran vi kopte med oss nagra smakprover pa chokladpraliner. Det var ungefar da som vi upptackte hur utsvultna vi var och att vi inte hade atit ett ordentligt mal mat pa hela dagen. Pa nagotvis hamnade vi da pa en restaurang pa ett fem-stjarnigt hotell(!). Jag at currykyckling med ris och gronsaker och drack vatten till vilket gick los pa hela 50 svenska kronor, hall da i tanken att vattnet var pa flaska sa man betalar for det :P 

For att ta sig runt i La Paz aker man nagot som har kallas for "mobilidad" (minibussar). Dessa finns overallt och det ar bara att vinka in dem till gatukanten sa stannar de om de finna plats over. Det ar dessutom superbilligt att aka dessa, fran La Paz till El Alto kostar det ca 2 svenska kronor och det ar en mils fard. Det knepiga ar bara att lista ut vilka som gar dit man vill aka men man lar sig ju efter ett tag och annars ar det bara att fraga, om man ar spansktalande i alla fall....

Pa torsdagar halls en stor marknad i El Alto som kallas Feria 16 de julio och dar kan man kopa allt fran begagnade mobler och klader till nya till fruktjuicer och mat till begagnade lostander - nej det ar inget skamt. Jag testade min forsta farska morotsjuice och det var en riktig hojdare som kan rekommenderas till alla som tycker om sota morotter. Marknaden kanndes lite som en bytesmarknad, manniskor kommer hit och saljer sina begagnade saker de inte langre behover och kan kopa nytt eller annat begagnat som de saknar.

For den som inte tycker om att ga pa marknader men alskar naturupplevelser bor anda styra kosan hit i alla fall en formiddag. Utsikten fran El Alto (och marknaden da) ner over La Paz var magnifik och dessutom fick man en underbar vy over bergen och dess vita toppar ovanfor staderna - perfekt for att ta kort ;)

Nu har jag (antligen) kommit tillbaka till La Paz efter att ha spenderat 5 dagar i en liten by som heter Patamanta. Under dessa fem dagar har jag besokt fyra olika skolor, tva lagstadieskolor och tva hogstadieskolor samt deltagit i friandet av studentensdag som var i tisdags. Veckan har med andra ord varit speckad med nya upplevelser som jag ska beratta mer om sen. 

Jag och Sofie har bott hos en kvinna i byn, ett boende som varit de mest primitiva jag bott i hittills under min livstid, vi har inte ens haft tillgang till en toalett :P I och med detta kanske ni ocksa forstar att jag inte haft mojlighet att duscha sedan i sondags vilket innebar att jag ar i ett ganska stort behov av en dusch :P Jag har dessutom inte kunnat sova pa en huvudkudde utan bara haft en filt under huvudet sa min nacke haller just nu pa att do, darfor sitter jag nu har och skriver till er i vantan pa en valvard 1h massage innan jag ska ta min den langsta och varmaste duschen pa lange, underbart ska de bli!

    

kortfattat:
relativt liten stad (for att vara LA alltsa)
mysiga gator som antigen lutar brant uppfor eller brant nerfor
massa stand/affarer att kopa en massa saker i (nan som vill lamna bestallning pa nagot?)
mysiga restauranger med super god (och billig!) mat
fargglada kvinnor med harliga hattar
uppfor och nerfor
hog hojd - var beredd pa att din kondis inte langre existerar

forsta natten spenderade vi pa ett relativt billigt hostal for 25kr/natt och person, men dorren till vart rum lastes bara med hjalp av en liten sparr pa insidan vilket gjorde att vi idag bestamde oss for att byta upp oss till ett hostal med dorrar med lite battre stangningsmojligheter, sa nu bor vi for 35kr/natt och person i ett relativt stort rum med varsin sang, dessutom ingar det en continental frukost bestaende av te/kaffe, juice, brod, smor och marmelad, passar oss utmarkt!

     
       denna bild ar tagen pa varat forsta hostel

idag pa formiddagen hade jag bokat behandlingar pa ett spa dar jag fick mig en manikyr, pedikyr, ansiktsbehandling och en helkroppsmassage pa 1 timme for hela 160 kr, det blev med andra ord en helt underbar start pa resan ;)  

med en tappt nasa, pa gransen till feber och en sjukt trott, varkande och stel kropp satte jag mig pa nasta flyg till miami, 9h och 10 min senare landade jag och trodde med sakerhet att kroppen skulle ga sonder om den inte fick rata ut sig snarast och jag betvivlade starkt att jag skulle overleva ytterligare en flygresa pa 7 timmar 

drygt en timme senare hade vi kommit igenom passkontrollen (givetvis hamnade vi i den ko som tog minst dubbelt sa lang tid som koerna bredvid pga av var "kontrollant" som efter var och varannan kund lamnade sin plats for att ???, ja ingen vet vad han gjorde riktigt) och kontrasten pa anstallda pa miamis flygplats visade sig snabbt da man i sakerhetskontrollen nastan blev dumforklarad nar man inte sprang fram och igenom, 40 000 resenarer skulle tydligen passera pa aftonen samt kvallen sa de fanns ingen tid att forlora, trotts att det inte ens var en enda manniska i ko...

val igenom samtliga kontroller blev narmaste bank nasta uppehallsplats dar 2,5 timmes valbehovd somn togs igen och sedan ytterligare ca 6 timmar pa kommande flygtur mot la paz
 
sa efter nu ca 43 timmars resande fran Umea sitter jag i Santa Cruz istallet for i La Paz, for er som har lite koll pa Bolivias karta tar det mellan 15 och 23 timmar med buss fran Santa Cruz till La Paz. Vart flyg kunde tydligen inte landa pa 4050 meter over havet, som La Paz flygplats ligger pa, sa vi fick landa i Santa Cruz istallet och sedan 5.30 imorse har vi suttit har och vantat pa att fa flyga vidare, nyss fick vi veta att vi skulle lyfta om 1h men imorse sa de att vi skulle fa info om 20 min och det tog betydligt langre sa innan vi fick veta nagot, sa vi vet inte riktigt nar vi kommer harifran... det ar harligt med lite mindre organiserade lander ;)

nattbussen fran ume till Arlanda gick bra trotts rinnsnuva som gjorde de lite svart att sova, ambulansen fick dock mota upp oss i uppsala eftersom en kvinna i princip svimmat och hade svart att andas, men man far val saga tur i oturen att det inte hande pa hennes flyg eller pa kommande resmal utan hemma i sverige...

pa arlanda var det lite turbulent med en mass manniskor som vantade pa att fa lamna sina vaskor da rullbanden inte fungerade, men de loste sig ocksa sasmaningom och efter lite medhavd frukost kunde vi checka in...

resan hit till london har gatt snabbt och bra, nu vantar vi pa att 13.40 (london time} fa lyfta mot miami, en resa som kommer ta drygt 9 timmar (och som forhoppningsvis innehaller god mat och mojlighet att se pa vilken film man vill}. hall tummarna att planet inte kraschar (;