Patamanta
Byn som vi, forra mandagen, akte till heter Patamanta och ligger alltsa en dryg timmes fard fran La Paz. Innan vi akte dit hjalpte Gerarda oss att handla lite mat som vi skulle ta med till familjen som vi skulle hyra ett rum av. Givetvis var vi lite tidiga - pga svensk radsla att komma forsent och missa "taget" och Gerarda sen - som en normal och vanlig bolivian.
Val framme i byn lamnade vi maten i huset vi skulle bo i (som stod helt olast) och gick sedan vidare till skolan dar vi fick kliva upp pa en scen och bli presenterade for alla elever och larare. Det slog mig ganska snabbt att det blivit ett missforstand mellan oss da rektorn endast pratade spanska till barnen. Mycket riktigt uppdagades det ganska snabbt att pa denna skola (motsvarande lagstadieskola) undervisar man pa spanska eftersom att alla barnen pratar spanska i hemmen (samt aymara). Vi fick ocksa traffa rektorn pa den andra skolan (motsvarande hogstadiet) som fanns i byn och vi gjorde upp ett schema dar vi skulle kunna besoka bade "lagstadieskolan" samt "hogstadieskolan" under vara 5 dagar dar.
Min forsta jahaja-upplevelse kom nar jag skulle besoka toaletten pa skolan och mottes av ett hal i golvet, det var kanske inte riktigt lika "hemsk" som det later (beror ju lite pa vad du tanker dig) eftersom det fanns en speciell "plastgrej" att stalla fotterna pa samt ett hal dar du forvantades lamna de du skulle lamna. Andra jahaja-reaktionen kom da vi forstod att vi inte kommer ha nagon toalett overhuvudtaget i det hus vi skulle hyra ett rum i och darmed var beroende av det "rastrum" skolan erbjod. Det vi inte visste i borjan var att skolan inte holls oppen hela dagar utan endast fram till ca 14-15 tiden pa eftermiddagen (lektionerna slutade ca 13-tiden). Hade vi behovet av en toalett efter det var det vara att invanta morkret for att sedan smita ut i vildmarken och hitta en liten stenmur att i alla fall kunna gomma sig lite grann bakom eftersom det inte direkt kryllade av trad och buskar.
Andra missforstandet kom till ytan nar vi insag att vi inte fick lamna ifran oss den mat vi trott att vi kopt i present till famljen eftersom vi forvantades laga var egen mat. Kvinnan vi hyrde rum av kom in med en liten trabank till varat lilla sovrum varpa hon stallde ett gaskok som kopplades till en gastub som stalldes pa golvet nedanfor. Vi forsokte fraga om vi inte kunde fa betala lite och darmed fa maten lagad (samt lamna over den mat vi kopt med oss) men vi fick ett bestamt nej till svar. Ingen toalett innebar inget "vanligt" kok och darmed inga "vanliga" diskmojligheter utan vi lamnades kort och gott till en liten kran med rinnande (kallt) vatten som stod i ett horn pa garden. Denna kran var ocksa var enda mojlighet att kunna tvatta oss sjalva, sa ni kan ju gissa hur manga ganer vi "duschade" under de 5 dagar vi spenderade i byn. Kanske hade det inte varit sa farligt om det inte varit for det faktum att man knappt kunde tvatta handerna efter toalettbesoken pa skolan samt den standiga blasten som sag till att har och klader fylldes med sand och grus.
Rummet vi hyrde var pa bottenvaningen och glovet utgjordes av sand och sten och vaggarna var gjorda av lera. Vi delade pa en 120:s sang och under natterna var det ca 12 grader varmt i rummet. Kvinnan som vi bodde hos pratade knappt forstaerlig spanska (i alla fall for oss) och det var lika spannande varje gang om vi skulle forsta varandra eller inte. I huset bodde ocksa hennes tva foraldrar som endast pratade nagra enstaka ord spanska. Manga ganger forsokte de prata till oss pa aymara, utan framgang som ni forstar.
Val framme i byn lamnade vi maten i huset vi skulle bo i (som stod helt olast) och gick sedan vidare till skolan dar vi fick kliva upp pa en scen och bli presenterade for alla elever och larare. Det slog mig ganska snabbt att det blivit ett missforstand mellan oss da rektorn endast pratade spanska till barnen. Mycket riktigt uppdagades det ganska snabbt att pa denna skola (motsvarande lagstadieskola) undervisar man pa spanska eftersom att alla barnen pratar spanska i hemmen (samt aymara). Vi fick ocksa traffa rektorn pa den andra skolan (motsvarande hogstadiet) som fanns i byn och vi gjorde upp ett schema dar vi skulle kunna besoka bade "lagstadieskolan" samt "hogstadieskolan" under vara 5 dagar dar.
Min forsta jahaja-upplevelse kom nar jag skulle besoka toaletten pa skolan och mottes av ett hal i golvet, det var kanske inte riktigt lika "hemsk" som det later (beror ju lite pa vad du tanker dig) eftersom det fanns en speciell "plastgrej" att stalla fotterna pa samt ett hal dar du forvantades lamna de du skulle lamna. Andra jahaja-reaktionen kom da vi forstod att vi inte kommer ha nagon toalett overhuvudtaget i det hus vi skulle hyra ett rum i och darmed var beroende av det "rastrum" skolan erbjod. Det vi inte visste i borjan var att skolan inte holls oppen hela dagar utan endast fram till ca 14-15 tiden pa eftermiddagen (lektionerna slutade ca 13-tiden). Hade vi behovet av en toalett efter det var det vara att invanta morkret for att sedan smita ut i vildmarken och hitta en liten stenmur att i alla fall kunna gomma sig lite grann bakom eftersom det inte direkt kryllade av trad och buskar.
Andra missforstandet kom till ytan nar vi insag att vi inte fick lamna ifran oss den mat vi trott att vi kopt i present till famljen eftersom vi forvantades laga var egen mat. Kvinnan vi hyrde rum av kom in med en liten trabank till varat lilla sovrum varpa hon stallde ett gaskok som kopplades till en gastub som stalldes pa golvet nedanfor. Vi forsokte fraga om vi inte kunde fa betala lite och darmed fa maten lagad (samt lamna over den mat vi kopt med oss) men vi fick ett bestamt nej till svar. Ingen toalett innebar inget "vanligt" kok och darmed inga "vanliga" diskmojligheter utan vi lamnades kort och gott till en liten kran med rinnande (kallt) vatten som stod i ett horn pa garden. Denna kran var ocksa var enda mojlighet att kunna tvatta oss sjalva, sa ni kan ju gissa hur manga ganer vi "duschade" under de 5 dagar vi spenderade i byn. Kanske hade det inte varit sa farligt om det inte varit for det faktum att man knappt kunde tvatta handerna efter toalettbesoken pa skolan samt den standiga blasten som sag till att har och klader fylldes med sand och grus.
Rummet vi hyrde var pa bottenvaningen och glovet utgjordes av sand och sten och vaggarna var gjorda av lera. Vi delade pa en 120:s sang och under natterna var det ca 12 grader varmt i rummet. Kvinnan som vi bodde hos pratade knappt forstaerlig spanska (i alla fall for oss) och det var lika spannande varje gang om vi skulle forsta varandra eller inte. I huset bodde ocksa hennes tva foraldrar som endast pratade nagra enstaka ord spanska. Manga ganger forsokte de prata till oss pa aymara, utan framgang som ni forstar.
Kommentarer
Postat av: Berith
Vilket äventyr!
Kram Berith
Trackback
