Tess

Forra fredag eftermiddag tog vi en minibuss vidare till Coroico dar vi hade tankt gora lite dagsvandringar, njuta av sol och varme och darmed bada i poolen som vart hotell skulle ha och bara njuta lite av livet. Det blev inte riktigt som vi hade tankt oss. Vi hittade ett bra hotell med underbar utsikt over dalarna som hade pool och dessutom bastu men av nagon anledning ville inte solen och varmen folja med oss pa helgsemester.

Forsta natten flog vi upp ur sangen, bada tva och mitt i natten, av en dundersmall som vi forst trodde berodde pa
1) att nagon forsokte spranga bort hela dalen vi bodde i (men mitt i natten?)
2) att en lastbil hade trillat "over kanten", vet man hur vagarna har ser ut fattar man, men inte sa troligt att de
    skulle lata sa mkt, eller?
3) nagon skjuter ihjal en massa manniskor nanstans i narheten
Nagon sekund efter att alla dessa tankar farit genom huvudet foll himlen ner och dunder och blixtar hordes och syntes precis som om nagon tant lampan for dagsljus. Det var inte langre nagot tvivel om vad som stort var skonhetssomn.

Hotel Esmeraldas frukostbuffe var inte lika bra som jag hoppats pa men ratt okay anda (battre an te och brod utan tillbehor/palagg som i Patamanta :P). En av "frukostvardarna", en man fran Chicago, gick runt och tuggade pa cocablad medan han under var ca 20 minutersfrukost hann fraga om allt var okay ca 7-8 ganger. Vi konstaterade ganska snabbt att han inte endast kunde tugga bladen, han borde konsumera nagot annat med, men han var trevlig och spelade Rolling Stones for oss (vi tackade nej till Bob Marley).

Inte det minsta brydda over det regnovader som dragit forbi under natten satte vi av mot El Vagante, en simbassang omgiven av klippor och vattenfall, i t-shirt och utan att ens fundera over att ta med regnjackor och paraply. Nar vi under drygt en timmes vandring hade ignorerat de askknallar som hordes foll himlen an en gang ner, denna gang over oss. Tack och lov hittade vi en kyrka vars tak vi kunde sitta i narmare tva timmar och vanta ut regnet under. Sedan vande vi tillbaka till Coroico och hotellet dar vi tog oss en varm bastu och sedan en dusch. Kvallen avslutades med att vi trostade oss sjalva med att ata fondeu till middag och chokladfondeu till efterratt. Inte illa kan jag meddela!

Sondagformiddagen gjorde vi en superkort tur upp till en liten kyrka ovanforhotellet men eftersom vadret inte verkade vara pa varan sidan bestamde vi oss for att atervanda till La Paz tidigt.

Lite skramda blev vi nar vi just efter att ha kommit ut ur byn i minibussen fick veta att en taxi samma morgon hade kort av vagen (och dar med utfor ett stup typ). Chaufforen skadades allvarligt (det ryktades om att han varit full) och passageraren dog. Tack och lov tog varan chauffor det valdigt lugnt pa nervagen mot Yolosa och sedan vidare mot stor staan, men lite storande var det ju att han kopte sig en pase cocablad som han sedan satt och tuggade i sig under farden mot La Paz. (det bor kanske namnas att cocabladen som odlas i Las Yungas (dar Yolosa ligger) ar kanda for att vara bland de godaste och mest konsumerade i Bolivia) Dessutom var det kraftig dimma pa den dubbelfiliga asfaltsvagen (med betydligt mindre, nastan obefintliga stup pa sidan om vagen) narmare La Paz men sa helt lugn kannde jag mig ju inte over att han gjorde atminstone en omkorning utan i princip nagon sikt alls (jag och sofie hade fatt de tva platserna fram bredvid chaufforen). Men hela och valbehallna kom vi i alla fall tillbaka.

For att vara pa den sakra sidan bestamde vi oss ganska snabbt for att aven forsoka gora studiebesok inne i La Paz for att vara sa sakra som mojligt pa att aka harifran med minst tva intervjuer och minst tva observationer av samma larare som intervjuats. Darfor tog vi hjalp av rektorn pa "hogstadieskolan" i Patamanta for att ordna besok inne i stan. Han var mycket hjalpsam och tog med oss till utbildningshuvudkontoret, eller natt sant, inne i La Paz dar vi genast blev vidarebefodrade till en skola som heter "Colegio Inglesa Católica" (Engelsk-katolska hogstadiet) en relativt stor privatskola nara varat hostal.

Det ledde till att vi fick mojlighet att vara med pa redovisningar av de aldre eleverna for de yngre i aulan om alkohol, droger och tobak samt besoka tva engelskalarares lektioner. Vi fick ocksa till intervjuer som vi forhoppningsvis kommer kunna anvanda oss av i vara uppsatser.

Det var mycket intressant att fa mojlighet att besoka en skola inne i stan och en pa landet for att kunna se skillnaderna som de flesta pratar om. Visst fanns det stora skillnader men ocksa manga likheter. I och med detta har vi slutfort de som vi i huvudsak kom hit for (eller?) och kan nu sjalva helt och hallet bestamma over den tid vi har till forfogande. Ska bli skont!

I La Paz finns det skoputsare overallt pa gatorna, det ar bara att stalla upp skon pa en liten pall sa far du skorna blankande och skinande rena. Majoriteten av dem har dessutom en "ranarluva" pa sig och i borjan undrade jag varfor. Fordomsfull som jag ar tankte jag mig att det kanske ar for att det blir lattare att forsoka sno at sig saker av de som passerar pa gatan nar de ar mkt folk utan att man fattar exakt vem det var. Varfor skulle man annars vilja ha pa sig en luva som borde bli supervarm i varmen som ar pa dagarna. Senare kom jag pa tanken att de kankse ville skydda sig fran alla avgser.

Nagra dagar in pa resan berattade Sofie for mig att hon last i var gudiebok att de har pa sig dessa luvor for att skydda sin identitet. Manga av de som putsar skorna skamms alltsa over att behova gora ett sadant "skitjobb" for att kanske ha rad med studier och dylikt och darfor tar de pa sig dessa luvor sa att ingen ska kanna igen vem de ar. Chi fick jag for mina fordommar! 

Som ni redan forstatt var inte hygienen den basta i Patamanta sa det ar i det narmaste ett under att varken jag eller Sofie fick magproblem under de 5 dagar vi spenderade dar. Eftersom att vi inte skulle fa maten lagad och inte heller hade nagot "kok" att anvanda de forsta tva dagarna sa hann vi till exempel stoppa i oss lite frukt och brod (som vi hade kopt och tagit med oss) precis innan Natalia (hon vi bodde hos) kom in med en sopptallrik till middag. Da var det bara att tacka, ta emot och truga i sig trotts att vi redan var medelmatta efter det vi lyckats stoppa i oss pa egen vag. Det var med andra ord lite svart att veta nar eller ens om vi skulle fa nagon mat serverad. Problemet gick inte heller att losa genom att ga pa restaurang eftersom det inte fanns nagon restaurang i byn.

Forsta dagen fick vi en valkomstlunch bestaende av ris, morotter och rodbetor samt lite kyckling som var riktigt god. Det var inte fullt lika kul nar vi tva dagar senare serverades samma mat, kall denna gang, med vetskapen om att det inte fanns nagot kylskpa eller forvaringsutrymme (annat an smutsiga grytor som knappt diskats) for den mat som blivit over sedan tidigare mal. Det problemet loste vi med att pa ett sa smidigt satt som mojligt skrapa rent tallrikarna i en svart soppase.

Andra dagen fick vi dock ett litet "kok" installerat i varat sovrum just innan laggdags. 06.15 morgonen darpa, innan vi ens hade stigit upp, men just innan vi skulle koka upp tevatten till frukost kom Natalia in igen och "lanada" tillbaka koket eftersom att hon och hennes foraldrar ocksa skulle laga frukost. Den morgonen slutade det med att vi fick ta med oss var vattenkanna in i deras kok och Natalias pappa sag till att vart vatten kokades upp. 

Pa eftermiddagen samma dag fick vi tack och lov tillbaka "koket" sa vi kunde laga middag av de gronsaker och ravaror vi kopt med (i tron att de skulle bli en present till familjen) sa att de inte bara stod i ett horn i vart rum och blev daliga. Vi lagade en super god soppa som vi ocksa bjod familjen pa. Vi sag ocksa till att lagga till kokta agg till var frukost som normalt bestod av te, brod och lite frukt. Vi blev dock paminnda forsta gangen vi forsokte koka aggen att vattnet borjar koka snabbare pa hogre hojd (de vill saga innan de nar 100 grader varmt) sa aggen var inte fardigkokade efter 8 minuter som de ar hemma.

Pa eftermiddagarna satte vi oss ofta i trappen pa garden i solen for att lasa lite litteratur och njuta av de varma timmar som solen bjod pa, pa dagarna. Det var riktigt harligt och en eftermiddag passade vi dessutom pa att tvatta av oss lite under armarna och fotterna, det var underbart avenom man inte kannde sig helt ren efterat. Vi tog ocksa nagra prommenader runt om i byn for att prata lite med byborna, barnen och titta oss omkring lite grann.

I Patamanta bor det ca 300 familjer och allt bestar av jord och grus och husen ar uppbyggda av lera och sten, precis som det hus vi bodde i. Nu var vi dar just innan regnperioden ska ta vid sa det var inte sa gront runt omkring "vagarna" som det formodligen ar just efter regnet, men omgivningen var superfin med bergskedjor i bakgrunden, kossor som betade vid vagkanten och hons och far som mer eller mindre sprang omkring losa.

Alla manniskor som vi varit i kontakt med i samband med skolbesoken har varit valdigt trevliga, hjalpsamma och tillmotesgande, barn som vuxna. Vi har haft ca 5 barn var som foljt oss vart vi an gatt, nastan in pa toaletten till och med. Sen ar det ju givetvis svart att franga de faktum att vi befinner oss i ett land med tanket mañana, mañana vilket innebar att man kan bli inbjuden till lektioner som sedan visar sig vara installda pga nanting som ska firas som lararen/rektorn inte kom ihag att det var just denna dag eller att det ar lararstudenter som haller i lektionen istallet for lararen sjalv. Till sist har vi i alla fall lyckats fa till fyra observationer (minst) och tva intervjuer pa tva olika "hogstadieskolor" pa landet utanfor La Paz precis som vi lovat var handledare att vi skullle forsoka fixa. Vi har dessutom, med lite hjalp fran rektorn for "hogstadieskolan" i Patamanta kunnat besoka tva skolor inne i La Paz for att komplettera undersokningen lite grann.