Coroico
Forra fredag eftermiddag tog vi en minibuss vidare till Coroico dar vi hade tankt gora lite dagsvandringar, njuta av sol och varme och darmed bada i poolen som vart hotell skulle ha och bara njuta lite av livet. Det blev inte riktigt som vi hade tankt oss. Vi hittade ett bra hotell med underbar utsikt over dalarna som hade pool och dessutom bastu men av nagon anledning ville inte solen och varmen folja med oss pa helgsemester.
Forsta natten flog vi upp ur sangen, bada tva och mitt i natten, av en dundersmall som vi forst trodde berodde pa
1) att nagon forsokte spranga bort hela dalen vi bodde i (men mitt i natten?)
2) att en lastbil hade trillat "over kanten", vet man hur vagarna har ser ut fattar man, men inte sa troligt att de
skulle lata sa mkt, eller?
3) nagon skjuter ihjal en massa manniskor nanstans i narheten
Nagon sekund efter att alla dessa tankar farit genom huvudet foll himlen ner och dunder och blixtar hordes och syntes precis som om nagon tant lampan for dagsljus. Det var inte langre nagot tvivel om vad som stort var skonhetssomn.
Hotel Esmeraldas frukostbuffe var inte lika bra som jag hoppats pa men ratt okay anda (battre an te och brod utan tillbehor/palagg som i Patamanta :P). En av "frukostvardarna", en man fran Chicago, gick runt och tuggade pa cocablad medan han under var ca 20 minutersfrukost hann fraga om allt var okay ca 7-8 ganger. Vi konstaterade ganska snabbt att han inte endast kunde tugga bladen, han borde konsumera nagot annat med, men han var trevlig och spelade Rolling Stones for oss (vi tackade nej till Bob Marley).
Inte det minsta brydda over det regnovader som dragit forbi under natten satte vi av mot El Vagante, en simbassang omgiven av klippor och vattenfall, i t-shirt och utan att ens fundera over att ta med regnjackor och paraply. Nar vi under drygt en timmes vandring hade ignorerat de askknallar som hordes foll himlen an en gang ner, denna gang over oss. Tack och lov hittade vi en kyrka vars tak vi kunde sitta i narmare tva timmar och vanta ut regnet under. Sedan vande vi tillbaka till Coroico och hotellet dar vi tog oss en varm bastu och sedan en dusch. Kvallen avslutades med att vi trostade oss sjalva med att ata fondeu till middag och chokladfondeu till efterratt. Inte illa kan jag meddela!
Sondagformiddagen gjorde vi en superkort tur upp till en liten kyrka ovanforhotellet men eftersom vadret inte verkade vara pa varan sidan bestamde vi oss for att atervanda till La Paz tidigt.
Lite skramda blev vi nar vi just efter att ha kommit ut ur byn i minibussen fick veta att en taxi samma morgon hade kort av vagen (och dar med utfor ett stup typ). Chaufforen skadades allvarligt (det ryktades om att han varit full) och passageraren dog. Tack och lov tog varan chauffor det valdigt lugnt pa nervagen mot Yolosa och sedan vidare mot stor staan, men lite storande var det ju att han kopte sig en pase cocablad som han sedan satt och tuggade i sig under farden mot La Paz. (det bor kanske namnas att cocabladen som odlas i Las Yungas (dar Yolosa ligger) ar kanda for att vara bland de godaste och mest konsumerade i Bolivia) Dessutom var det kraftig dimma pa den dubbelfiliga asfaltsvagen (med betydligt mindre, nastan obefintliga stup pa sidan om vagen) narmare La Paz men sa helt lugn kannde jag mig ju inte over att han gjorde atminstone en omkorning utan i princip nagon sikt alls (jag och sofie hade fatt de tva platserna fram bredvid chaufforen). Men hela och valbehallna kom vi i alla fall tillbaka.
