Skolbesoken pa landet i "lagstadieskolor"

Da "lagstadiebesoken" inte kunde tillfora nagot till uppsatsen sag vi till att dra ner dessa studiebesok till endast de dagar som vi inte kunde besoka engelskalektioner (som ska anvandas till uppsatsen da). Eftersom ICAB i forvag hade fixat besok pa "lagstadieskolor" kanndes det dumt att helt och hallet skippa dem och sa har i efterhand ar jag glad att vi var med och fick se hur undervisningen for de lagre aldrarna gick till ocksa.

En dag spenderade vi pa "lagstadieskolan" i Patamanta och eftersom de bara har lektioner pa formiddagarna hann vi bara vara med pa tva lektioner. Det var intressant att se hur de jobbar med de mindre barnen och kort och gott kan man saga att delar av undervisningen ar bra men totalt sett relativt oeffektivt (mkt tid forsvinner till ingenting alls och da menar jag verkligem mkt tid). Nu har jag i och for sig inte besokt lag- eller mellanstadiet pa lange i svenska skolor men det kanns som att man utnyttjar tiden battre hemma. Har kunde halva lektionen ga at till att lararen skrev pa tavlan eller sa forsvann lararen for resten av lektionen eftersom hon skulle ta med oss att trana en dans.

Nar vi skulle aka till den andra "lagstadieskolan" akte vi i en taxi som lat som att den natt och jamt skulle halla ihop pa den grusiga och guppiga vagen, men fram kom vi (och tillbaka for den delen aven om vi da liftade med en buss som natt och jamt holl ihop - livet pa landet ni vet). Skolan vi besokte heter Calaman, som ligger i byn Paxamaya och dar var undervisningen snappet battre enligt min uppfattning da alla elever alltid hade en uppgift att gora och lararen kanndes mer motiverad att lara ut. Denna skola ar valdigt liten och har ca 35 barn sammanlagt som ar indelade i tva klasser vilket da innebar att det ar flera olika aldrar i varje klass. Innan vi vande om tillbaka till Patamanta denna dag blev vi bjuden pa en lunch bestaende av sma platter eller omeletter (som var jattegoda) samt potatia av olika slag (de finns bla en sort som de lagger i minusgrader i ca 2 mander och sedan i blot en-tva veckor innan den ska atas) samt tva olika saser att doppa maten i. Denna mat las upp pa ett bord i tygknyten (som var olika grader av rena) varifran alla plockade det de ville ha med handerna. Maten var god (i alla fall omeletten och de "vanliga" potatisarna) men for Sofie och mig skrek maten "akta er for daliga bakterier" sa vi vagade inte ata oss supermatta. (Vi blev inte sjuka.) De vuxna som satt vid bordet pratade nastan bara aymara som vi inte forstos (givetvis) och det blev manga skratt (om oss/at oss) som vi fick sitta och halla minen till, men det var mycket trevligt. Vi hade ocksa tagit med oss lite marabou-choklad att bjuda eleverna pa vilket verkligen uppskattades.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0