Tess

  

Natten mellan den 1 och 2 november firar man "Día de los muertos" (de dödas dag) här i México alltså deras motsvarighet till vår Alla helgona och en av regionerna där det firas som mest i México är Michoacán så därför styrde vi kosan mot Morelia och Patzcuaro tidigt på söndag morgon. Vi tältade vid kajen i Patzcuaro för att ha nära till "la lancha" båten som tar en till och från ön Janitzio dit alla turister åker för att uppleva en riktig "dia de los muertos".

  

På vägen till Patzcuaro stannde vi till i Irapuato (inte iraputa som jag sa först :P) för att Tulia villa hämta lite lämpligare kläder för tältning. När vi kom hem till henne hade hennes mamma gjort frukost till oss bestående av "sopas" små majsplättar, (ganska tjocka) med bönröra, sallad, ost och lite köttfärs på, som var super goda. Till detta serverades "champurrado" som är en chokladdryck med majsmjöl och så förståss "pan de muerto" (de dödas bröd) som äts just dessa två dagar. Jag kan inte riktigt förklara för er hur det smakade, jag tyckte de var som en torr sockerkaka med strösocker på och lite smak av anis och ska jag vara ärlig så tycker jag bättre om vanlig svensk sockerkaka men de är kul att testa så mycket som möjligt nu när man ändå är här :)

                                      

När vi hade kommit fram till Patzcuaro åt vi lunch bestående av paneradfiskfilé med ris och tortillas sedan blev det en tupplur i tältet för att ladda inför kvällen. Runt fem tiden fixade vi biljett till båten och det visade sig vara den absolut bästa tidpunkten eftersom solen gick ner bakom bergen under den ca 20 min långa resan till ön Janitzio. Det är en ganska lite ö som byggts på höjden och på toppen står en stor stenfigur som syns från långt håll och hälsar en välkommen.

   

Vi strosade runt på ön, kikade lite på allt man kunde köpa där och runt åtta tiden var vi hungriga igen så vi slog oss ner på en väl utsmyckad restaurang (alla restauranger var väl utsmyckade) och jag beställde en räksoppa och ett glas vin till (mitt första vinglas på restaurang här i Mexico faktiskt) Soppa var inte alls så god men jätteräkorna som följde med var super.

Runt 24 tiden gick vi till kyrkogården för att titta på gravarna som var utsmyckade med lila och oranga blommor, massa ljus och andra dekorationer som döskallar och sånt. Runt dessa gravar samlas familjen och som jag förstod det sitter de ofta vid graven i princip hela natten. Det sägs att natten mellan den 1 och 2 november besöker de dödas andar gravarna och dörför samlas familjen där för att tillbringa en natt tillsammans. Många lämnar en bit "pan de muerto" på graven till sina bortgågna anhöriga men de finns också de som lämnar andra saker som de vet att de döda gillade på jordelivet

    


     
 
Nackdelen med att åka till ett ställe dit alla turister åker är att det finns de som inte respekterar traditioner och går runt stupfulla på kyrkogården, trampar över gravarna och till och med spyr på dem... dot not like!

Runt ett på natten var vi trött igen och återvände till fastlandet för att sussa lite, ingen oroade sig för kylan eftersom vi var sju stycken i ett tält för sex :) Däremot hade ingen tänkt på att det var en restaurang en bit bakom vårt tält som spelade musik på full volym inpå småtimmarna men trött som jag var somnade jag utan problem.

På måndag förmiddag (röd dag i México) åkte vi in till Patzcuaros centrum och åt frukost, det var riktigt mysigt, vi gick lite snabbt in i en kyrka och en teater innan vi drog vidare till Tzintzuntzan för att se några mindre varianter på pyramider.

    
 
På hemresan skulle lyckligtvis Tulia byta klädväska igen å hennes mamma hade blivit förvisad om att vi var påväg så återigen kom vi till ett färdigdukat bord. Denna gång bjöds de på tortillas fylld med potatis, morötter och lite köttfärs. Dessutom var tortillas(arna) doppade i nån slags röd sås som var jättegod. Detta toppades också med isbergssallad, lite grädde och ost. Super gott! Till detta drack vi mandarinvatten (nypressad mandarinjuice blandat med vatten) Efterrätten bestod av kondenseradmjölk blandat med citron varvat med mariekex i en form *mums* och tillsist serverades det frukt punch.

När vi kom tillbaka till Guanajuato hade de smyckat Baratillo, troget nära där jag bor med sånna här saker:

    
så de var lite kul... en trevlig överraskning innan det var dags att stupa i säng igen....

       (Hörreni, ni har blivit så dåliga på att lämna kommentarer, skärpning!)