Tess

 

De sista tre dagarna i Peru spenderade vi alltsa i Lima och Miraflores denna gang, en betydligt modernare stadsdel an centro historico (sager sig sjalvt eller hur :P) Normalt sett i januari ar det sommar, sol och varmt i Lima men Peru kanner ocksa av klimatforandringarna och har haft mest mulet och till och med lite regn under den arstid som de normalt sett aldrig regnar Det innebar alltsa att det inte blev nagra sista dagar pa stranden utan vi strosade runt i Lima och tog det lugnt och laddade infor New York Sista dagen besokte vi Parque de las Leyendas som ar ett zoo med en mangd olika djur som lejon, griraffer, konstiga (och fula) apor, leoparder och en massa olika faglar och fiskar Vi trangdes lite med inhemska barnfamiljer och tyvarr maste jag saga att manga av djuren inte alls bodde sa bra som man kunde onska...

   
     Korten tagna i Miraflores, de fanns massa olika varianter på dessa kossor...

Sammanfattningsvis ar vi mycket nojda med manden i Peru oman ganska less pa maten som kanske inte ar nagon riktig hojdare, i alla fall inte i jamforelse med den mexikanska maten Manniskorna vi stott pa har i storsta allmannhet varit mycket trevliga och hjalpsamma, vi har upplevt mycket fin natur och kommit i kontakt med olika livsstilar (de flytande oarna, bergsfolken osv) som vi lart oss saker av och vi har besokt flera mysiga och fina stader, sjalvklart kommer denna manad forbli ett minne for livet! 

   
      I Parque de las Leyendas fanns det en massa fula apor och en hel del fåglar av olika slag...

Vi blev inte så överfortjusta i Nasca så, så fort flygningen var över skaffade vi oss bussbiljetter till Paracas som ligger ca 23 mil soder om Lima ute vid kusten eftersom vi bada tva var riktigt sugna pa lite sol och bad.. Vi kom fram runt 15 tiden pa eftermiddagen och sag forst till att skaffa oss nagonstans att bo Det blev resans forsta sovsal i varsin vaningssang under ett tak som vi tvivlar skulle halla tatt vid regn Dessutom insag vi efter forsta natten att det fanns ratt mkt myggor i rummet da Andres ena kna tacktes av mer an 30 myggbett och min arm foljde tatt darpa sa de foljande tva natterna sov vi under var sitt myggnat...

  

Paracas ar en liten by med fa invanare som drabbades av en kraftig jordbavning augusti 2007 vilken forstorde stora delar av byn och kravde over 500 dodsoffer langs den peruanska kusten Aven om endel har byggts upp sa marker man tydligt att mycket fortfarande haller pa att restaureras och annu mer patagligt ar det i Pisco som ar en till liten by som ligger alldeles nara och som vi besokte under en formiddag

De tva stora attraktionerna har ar Islas Ballestas och Reserva Paracas, Islas Ballestas kallas ibland for fattigmans galapagos (galapagos = oarna utanfor ecuadors kust med unikt djurliv) som ar nagra oar som ligger ca 30 minuter i bat fran Paracas kust Har kan man skada en mangd olika faglar, pelikaner, sjoloejon, pingviner, sjostjarnor osv Det stinker av fagelbajs och man far inte ga i land men det ar ganska maktigt att se hur faglarna samlas och lever sida vid sida

   
     Sjölejon på Islas Ballestas....                                 ...och en massa fåglar, allt de svarta är fåglar...

Reserva Paracas ar ett naturreservat bestaende av en oknen och nagra strander samt en plats dar man kan beskada flamingos Tyvarr missade vi dem precis eftersom de flyttar till annan ort under januari och december sa vi kunde endast se nagra fa pa mycket langt avstand men naturen i reservatet var mycket vacker sa de var val vart ett besok

 
      Reserva Paracas

Stranden som fanns inne i Paracas var inte sa fin och det ryktades att det fanns nagot djur i vattnet som var transparent och kunde bitas sa vi undvek att bada och bestammde oss istallet for att aka vidare till Lima och soka battre strand lycka dar

En sovmorgon och vilodag tillät vi oss innan vi med trötta ben och ömma vader gav oss iväg på en tredagars vandring, dock en lättsammare en, i världens djupaste canyon (floddal), the Colca Canyon.

   

Turen startade redan 03.00 med pickup på hostalet och sedan vantade en 5 timmars lang bussresa da vi fick chansen att ta igen lite av den forlorade nattsomnen. Innan vi gjorde forsta riktiga stoppet stannade vi i Chivay for att ata frukost buffé bestaende av sma pannkakor, kaffe, choklad, musli, sockerkaka och lite annat smatt och gott. Andra stoppet blev pa "cruz del condor" som ar en utsiktsplats dar man kan se kondorer om man har tur och tur hade vi. Fyra stycken flygandes samtidigt om än de var på ganska långt avstånd fick vi dem skåda. Enligt vår guide ar en kondor ca 1 meter hog nar den star upp och har en vingbredden pa drygt 3 meter, mäktigt!

    
     En kondor på lååånt avstånd....                               ... en kvinna i traditionella kläder för byn...

Efter ytterligare en och en halv timmes bildfard blev vi avslappta i Cabanaconde dar vi forst at lunch innan vi begav oss av pa vandringen. Forsta dagen betod bara av tre timmars vandring, det mesta nerfors vilket vara vader var mycket tacksamma for. Var grupp bestod av sex personer fran olika lander, jag och Andre, Ann-Helen (43 ar USA), Pascual (37 ar Spanien), Fernando (39 ar Peru) och tillsist varan guide Victor (22 ar) Det var nar vi fatt den informationen som vi insag att tredagarsturen var pansionarsvandringen som gick saktare och inte var en langre vandring mot tvadagarsturen som uppenbarligen de flesta ungdomarna gick :P Med facit i hand ar vi dock glada att vi valde tredagarsturen eftersom vi då fick lite mer tid till vila och avkoppling även om det också innebär endel väntan på övriga gruppmedlemmar...

    
     Ungefär så här såg det ut där vi gick...                    .. och här sov vi första natten...

Forsta natten sov vi i ett valdigt enkelt rum i en liten by nere i floddalen, det fanns elektrisitet men den forsvann bara efter nan timme och kom inte tillbaka forran morgonen darpa Vi kom till byn runt 15 tiden pa eftermiddagen och fick middagen serverad runt 19 tiden. Vi var trötta så de blev en tidig kväll.
 
Dagen darpa steg vi upp och at frukost bestaende av pannkakor och kaffe innan vi satte av och vandrade igen. Vandringen var fortfarande ganska enkel, fran borjan bara platt, platt, platt och sedan bar det av nerat till det som kallades paradiset dar vi skulle spendera natt nummer tva. Pa vagen berattade Victor (guiden) om plantor som vi gick forbi och lite historia kring de tva byarna som vi passerade pa vagen. Det kom ocksa fram att det basta arbetsdjuret for de som bor i canyonen ar mulan eftersom den ar bast pa att bara saker upp och ner fran berget. Det gor ocksa att mulan ar det dyraste djuret och kostar mellan 2000-2500 soles (5000 - 6250 kronor) medan asnan ar det billigaste och kostar mellan 200-300 soles (500 - 750 kronor) Hasten ligger nanstans dar emellen pa 1000 - 2000 soles (2500 - 5000 kronor) 

Paradiset var verkligen ett paradis men utan bekvamligheter, eller det fanns dusch och toalett omän inget varmvatten och ingen el överhuvudtaget Det fanns dock en pool med ljummet vatten som man kunde bada i och allt var jätte grönt och fint preics som i ett paradis. Rummet vi skulle sova i var annu enklare an natten innan med en sangram av bambu uppstalld pa stockar. Det fanns ocksa en hangmatta dar jag la mig for att lasa lite i min medhavda bok, helt underbart :)

     
     Paradiset...

Tredje och sista dagen steg vi upp redan klockan fem for att vandra uppfor berget och tillbaka till Cabanaconde igen, en 2.5 timmars vandring uppat, uppat, uppat utan att fa frukost innan Jag och Andre stannade dock efter halva vagen for att ta igen det forlorade malet De som inte orkade eller inte ville ga upp kunde hyra en mula som gjorde jobbet men vi tyckte att har man kunnat ga upp pa en 5825 meters topp kan man minsann ga upp for ett litet berg I Cabanaconde vantade frukost bestaende av agg, te och brod och sedan bar det av tillbaka mot Arequipa med stopp pa vagen for att ta lite kort, bada i varmvattens kallor (jag tog en dusch, fantastiskt!) och ata lunch.

  
      Här sov vi andra natten i paradiset                            Vår grupp (guiden tar kortet)

Val tillbaka var vi mycket nojda med varan tredagarstur som bjod pa mycket fin natur och trevligt sallskap  

Dagen efter tva dagarsturen pa Lago Titikaka drog vi vidare till Arequipa och darmed lamnade vi ocksa hogre hojder... i alla fall for en dag eller tva :P

   
      Plaza de Armas i centrala Arequipa

Vi borjade med en vilodag for att fa sova ut lite grann men redan pa Nyarsafton begav vi oss ut pa nya aventyr, mer konkret en tva dagarsvandring upp pa vulkanen Misti med en topp pa 5825 meter over havet. Vi lamnade Arequipa runt 8.30 pa morgonen och fick forst skjuts upp till 3400 dar vi blev avlamnade och fick skota resten av stigningen med egen kraft. Forsta dagen bestod av en 5 timmars vandring med all packning upp till "base camp" pa 4500 moh. Vi bar pa talt, sovsackar, madrass och lite extra klader och proviant medan var personliga guide stod for den mesta av maten. Vadret var toppen och aven om det var en ganska tung vandring i omvaxlande aska och stenpartier njot vi sa mycke vi kunde av den fina utsikten.

    
     El Misti...                                                                 ... på väg upp i hettan...   

Runt 15.00 tiden nadde vi "base camp" och forberedde for overnattning och runt 17 snaret var det dags for en lattare middag sa att magen inte skulle sla bakut (de kan latt bli sa nar man sover pa hog hojd) sa vi blev forst serverade soppa och sedan lite spagetthi med stekta tomater och andra gronsaker. Redan klockan 00.30 skulle vi bli vackta for att fortsatta vandringen mot toppen sa det blev en riktigt tidig kvall men innan vi la oss sag vi till att
hinna njuta av den underbara solnedgangen.

   
     Tältet vi övernattade i...                                         ... med utsikten över bergen och solnedgången
   

Sagt och gjort, 00.40 blev vi vackta och 01.25 borjade vi vandringen med 1300 hojdmeter framfor oss, med latta sackar denna gang eftersom allt vi behovde var vatten och lite snacks. De forsta tva, tre timmarna var det morkt ute sa vi gick med hjalp av helmanens sken och lyset fran vara pannlampor nar det behovdes. Sakta men sakert narmade vi oss toppen och efter ca 6 timmars vandring kom vi tillslut anda upp, 5825 meter over havet, de hogsta va bada har varit nansin Jag kan inte saga att det var latt men vilken underbar kansla att ta sig hela vagen speciellt eftersom det var riktigt tung i slutet, i alla fall for mig...

    
    Uppe på toppen (äntligen!) med kratern i bakgrunden

Fran toppen kunde man se rok komma fran kratern (beviset pa att den fortfarande ar aktiv) och pa vagen upp kannde vi en unken lukt som tydligen ocksa kom fran vulkanen. Utsikten var toppen lika sa vadret och den andra gruppens guide (vi var tva grupper uppe pa toppen samtidigt) bjod pa champange eftersom de var nyars dagen och det maste ju firas :)

Vagen upp tog alltsa 6 timmar men vagen tillbaka till "base camp" tog bara en :P Istallet for att ga samma vag tillbaka hasade vi oss ner genom askan, det var ungefar som att aka skidor, super kul faktiskt aven om backen va riktigt brant... Val i "base camp" tog vi oss en liten kort vilo paus innan det var dags att packa ihop tält och sovsäckar och gå ner till bilen som skulle ta oss tillbaka till hostalet. Vi var båda riktigt trötta i benen, mycket eftersom det inte blev så mkt till mat under nattens/dagens vandring, men nöjda var vi med oss själva :)

    
      På vägen ner "sprang" vi i askan...                         ...och fort gick det...

Lago Titikaka ar varldens hogst belagna sjo som har sjotrafik och den ligger pa gransen mellan Peru och Bolivia. Det forekommer dock inga konflikter mellan landerna om sjon utan bade peruaner och bolivianer kan rora sig fritt pa sjon utan problem.

   

Vi borjade varan tva dagarstur med att besoka las Islas Flotantes (flytande oar) som ar sma oar uppbyggda av vassen som vaxer i sjon. Manniskorna som bor pa dessa utnyttjar vassens rotters flytformaga och lagger torkad vass ovanpa for att skapa en yta att kunna leva pa. Som ni forstar ruttnar deras hem upp allteftersom och ungefar varannan vecka maste de lagga ett nytt lager vass pa sin lilla o. I princip allt de anvander bygger de upp av vassen, de vill saga hyddorna de bor i, sangarna de sover i och batarna de fardas i. De lever pa den fisk de kan fiska fran sjon och de faglar de kan jaga och den ekonomiska hjalp de far av turismen for att kunna ge deras barn sjukvard och utbildning. De lever ocksa i standig fukt vilket medfor problem som reumatism och uppsvalldhet (deras kroppar tar upp sa mycket fukt att de svaller). Det var dock valdigt intressant att se hur de lever och hur deras vardag fungerar.

  

  

Turen fortsatte sedan med en tre timmars batresa vidare till Amantaní som ar en "vanlig ö" där det bor ca 4 000 människor som har quechua (indianspraken i framforallt bolivia, peru, ecuador och chile) som modersmal. Har overnattade vi hos en familj som ocksa gav oss lunch, middag och frukost dagen darpa. Eftersom man inte har sa stor tillgang till djur pa on sa ater man mest  vegetariskt sa till lunch fick vi quinoa soppa till forratt och sedan ris med stekt ost och en tomatskiva till huvudratt och efterat drack vi te. Efter lunchen utforskade vi on och gick upp pa de tva topparna som finns dar, Pachamama och Pachapapa, dar uppifran kunde man se bergen i Bolivia :) 

   
    Amantaní                                                               Kvinnor på Amantaní i traditionella kläder

   
     En liten söt unge utanför rummet vi sov i                 Utsikt från Pachapapa, ett av bergen på Amantaní

Runt 19 tiden var det dags for middag bestaende av quinoa soppa (innehallande potatisbitar) till forratt och sedan ris och potatis tillsammans med steka gronsaker till huvudratt och sa te efterat givetsvis. Det verkar inte som att de dricker nagot till maten har, vi fick i alla fall ingenting utan nar man hade atit upp blev man serverad te. Det fanns tre olika te-sorter att valja pa, coca-te ar den forsta som bestar av coca-blad (ja, precis de blad som anvands till att gora cocain men i peru (och sakert i fler lander) anvands de ocksa som naturmedicin) som ska vara bra att dricka nar man befinner sig pa hogre hojder. Andra alternativet var muña-te som smakade ganska likt mynta och ar ett te som ska ge energi. Tredje alternativet innebar att man blandade bade cocablad och muñablad och det teet kallades explosivo (explosivt) eftersom det da gav dubbel effekt, ungefar som en redbull, fast av mer naturliga produkter då. 

Efter middagen fick vi klä upp oss i traditionella dräkter och gå på "fest" dar det spelades traditionell musik, festen var dock arrangerad for turister sa de kandes lite fejk men vi fick i alla fall hora lite traditionell musik... Till frukost mogonen darpa fick vi pannkakor med jordgubbsmarmelad och brod till a sa te givetvis, inte att forglommas... sedan bar det av till nasta o, Taquile som ligger ca en timme med bat fran Amantani Vi hoppade av pa ena sidan on och vandrade over till den andra dar baten vantade pa oss igen men innan vi vanda tillbaka till fastlandet at vi lunch bestaende av soppa till forratt och fisk till huvudratt a sa te... De som ville kunde ocksa ta ett dopp i sjon innan baten satte av mot Puno igen...

   

Just nu befinner vi oss i Cusco pa 3300 meter over havet. Vi kom hit redan i fredags for att hinna vanja oss vid att vistas pa hogre hojder innan vi ska ga Inkaleden med start pa tisdag. Cusco ar en super mysig stad och vi trivs jattebra aven om det ar betydligt kallare an ute vid kusten. Vi har ca 15 grader pa dagarna och eftersom det ar regnperiod sa regnar det lite grann varje dag. Det gor egentligen inte sa mycket eftersom det inte ar sa stora skurar som kommer, varre ar det med kylan i rummet som vi hyr, vi sover bada tva med understall :P

 
     Plaza de Armas, centrum i Cusco

Helgen har vi spenderat med att utforska Cusco, vi har besokt nagra kyrkor och strosat runt mellan de trevliga sma gatorna. Idag sondag akte vi till Pisac som ligger ca 1 timme med buss fran Cusco for att besoka en sondags marknad dar vi bland annat shoppade var sin alpaca ull-troja att ha som extra varme pa den kommande vandringen. 

   
   Utsikt över Cusco                                                    På väg mot Pisco...
 
Imorgon har vi bokat in oss pa forsranning och pa tisdag 05.00 blir vi som sagt upphamtade for att starta vandringen mot de beromda Machu Picchu :)

Fran oss bada till er alla
en riktigt GOD JUL

I onsdags bytte vi ut harliga och varma Mexico mot Peru med Lima som forsta anhalt. Flygresan gick bra men man maste ju papeka att flygsakerheten i Latinamerika kanske inte riktigt staller samma krav som att flyga till USA. Det har med att man bara far ha med sig en begransad magnd vatska spelar till exempel inte sa stor roll, vi fick da utan problem ta med oss en 0.5 liter vattenflaska och av misstag fran varan sidan en liten flaska handsprit (som egentligen ar for stor). Dessutom var det valdigt viktigt att vi var vid gaten redan klockan 05.00 men vi var ocksa tvugna att passera en sakerhetskontroll for att visa passen vilken inte oppnar forran 05.00 sa de som inte stallt sig i kon i tid fick springa for att overhuvudtaget hinna med planet, det kallar man bra organisation. Extra roande blev det att hora alla upprorda mexare klaga pa detta och att det gar sa sakta men nar de blir deras tur sa har de sjalva inte fyllt i de papper som maste fyllas i.... ja man kan ju inte annat an skratta :P

   
               Utsikten over Lima fran varat rum pa hostelet

Nog om detta, flygresan gick som sagt bra men vi blev bada ganska skeptiska till varat nya resmal vid inflygningen mot Lima, allt var brun, land, hus, ja allt vi sag och det blev inte sa mycket battre nar vi i taxin mot varat hostal korde genom utkantan av stan. Nar vi lamnat av oss alla saker pa hostalet var det dags for lite mat och vi blev bada positivt overraskade av stans historiska centrum, det var jattefint och mysigt och med betydligt mindre avgaser an Mexico City (kanske inte pa alla vagar men de flesta i alla fall). Sa dagen darpa spenderade vi med att strosa runt i gamla stan och ha det bra. Vi har lamnat Limas nyare och finare del (som dessutom vetter mot havet) till slutet pa Peru vistelsen eftersom vi kommer tillbaka till Lima for att kunna flyga vidare... 

       
           Plaza de Armas i centrala Lima