La Bufa och rodeo i Silao
Vandringen uppåt... Gruppen som gick upp... Utsikten...
På eftermiddagen ville Fernando (en av anfitrionerna) att vi skulle följa med honom til Silao och hans farbrors ranch där det skulle vara nå typ av event. Jag och Helena var inte sena att haka på och tur var det för det blev verkligen en upplevelse a la México. På ranchen hölls det nämligen rodeo, det var tävlingar på häst och med tjuriga åsnor. Tjuren som männen rider på får dels ett snöre bundet vid främre benen som man kan hålla i sig i när man rider och dels ett snöre som binds vid bakbenen på ett sådant sätt att det ska irritera tjuren så han blir svårriden. Man får dessutom bara hålla i sig med ena handen och den andra ska vara i luften. Klarar man av att sitta kvar på tjuren i 8 sekunder har man vunnit annars vinner tjuren. Klarar man sina 8 sekunder går man vidare till nästa omgång men undertiden vi såg på var det inte så många som klarade sig och några ramlade dessutom av på ett ganska otäckt sätt. Tack och lov använder de någon form av hårt skydd för bröstkorg och rygg och de flesta har dessutom hjälm. Här ute på landet hade de flesta cowboyhatt (sombrero), boots och jeans, så där som man tänker att det ska vara i hela Mexico men inte har sett en skymt av inne i Guanajuato – jag tänker verkligen ha med mej en sån hatt hem!
Rodeo... en av tjurarna... hästtävling... åsnetävling...
När vi lämnade ranchen blev vi medtagna till farbrorns farm riktigt ute på landet och när Helena bad om att få låna toaletten blev hon hänvisad till ett mörk rum inne i det lilla huset, ett rum som var helt tomt, hon skulle alltså kissa på golvet (!). Avslutningsvis åkte vi tillbaka till Silao där vi träffade hela Fernandos familj och hans mormor bad oss ta väl hand om honom när han åker till Tyskland som utbytesstudent (det är inte så vanligt att man gör sånt här, mer vanligt att åka på utbyte inom Mexico) Eftersom vi inte ätit på länge så skrek magarna och därför bjöd Fernando oss på tacos ute på gatan, det blev tacos av griskött med basilika, lök och chipotle inte alls så starkt och riktigt riktigt gott! Lite orolig blev man ju för att man skulle bli dålig i magen av att äta sådär ute på gatan men vi klarade oss riktigt bra :)
Howdie!
Nu har jag äntligen hittat rätt!
Friskus, du tar dej för nya utmaningar, det är härligt. Du är såååå duktig!!!!!
Hur håller förkylningen på att utvecklas? Hoppas det finns något dundermedel att bota den med, ett gott skratt, teqila eller något annat bra. Hur gick det med myrorna förresten???? Hoppas de är jagade på sjappen av de svenska tigrinnorna.
Här var det minusgrader i natt och höstlöven börjar dala i stora mängder.
Ariel och Bikka ska gå på slakt så det blir Liselott och Snövit kvar i fårbesättningen till nästa sommar. Det blir inga lamm till våren. Det visade sig vara svårt att få tag på en bagge som inte är så storväxt. Du vet ju vilka ynkliga små flickor vi har. Man kan inte ta någon tjockskallig typ till farsa för då riskerar det att bli trångt vid utpassagen till våren.
Vi ska massakrera hela legden bortanför morfars och installera nytt värmesystem hos dem.
Emelie har flyttat in i sin nya lägenhet, 150 m från Balder. Hon kan dra sig på knogarna dit utan problem. Det är en mysig liten etta med kokvrå och "sovvrå". Vi har varit förbi och pallat lite äpplen där. Goda!!
Pippi är tjock och fräser åt Märta.
Märta växer och är mysig.
Amanda är sej själv fast med lite päls och ganska röd.
Kolja är frisk efter sin salivkörtelböld (berättade jag att den sprack hos veterinären? Det sprutade i hela receptionen, isch)
Anders har skägg och snarkar.
Nadja är tonåring och ränner och har inbygda hörselkåpor när man pratar med henne.
Allt är m.a.o. som vanligt.
Ha det så jättegott och massor med kramar från oss!!
