Tess

Förra helgen tillbringade vi i México City, som också kallas, DFe från Destricto Federal och många säger bara México.... kärt barn har många namn som man brukar säga. Det är i alla fall en av världens största städer med ett storstadsområde med 22 miljoner invårnare (lonley planet fr 2008) som är indelat i 16 "kommuner" som i sin tur är indelade i 1800 ytterstadsdelar och kvarter, helt otroligt! Enligt samma guidebok utgör staden nära en femtedel av Méxicos befolkning och även om inflyttningen har minskat det senaste årtiondet fortsätter det att registreras ungefär 100 000 nya invånare OCH 110 000 nyfödda barn varje år. Det är kankse inte så konstigt att man får intrycket av att staden varken har början eller slut när man kommer och åker från huvudstaden. 

 
        Palacio Nacional
 
Hur som helst, för att få lite mer tid här än vi hade i Guadalajara åkte vi redan fredag eftermiddag för att få hela lördagen i México City och sedan tillbringa söndagen i Teotihuacán (det uttalas precis som det stavas). Bussresan tar mellan 4,5 och 5,5 timmar varav ungefär den sista timmen tillbringas i Mexico Citys trafik för att komma fram till norra busstationen. När vi kom fram köpte vi direkt en taxibiljett till hostalet som Lisa hade bokat åt oss och där hon snällt satt och väntade. Hon hade åkt dagen innan för hon ville spendera hela torsdagen på Antropologi museumet. Vi ställde oss i den mil långa kö som var för att få en taxi men det gick oväntat fort eftersom de fyller bilarna så de blir fulla med folk som ska till samma ställe. Vi hamnade med ett äldre par som också skulle in till centrum. Efter ca 3 minuter i taxin blev vi påkörda av en annan mycket större bil com också ville köra i våran fil. De båda bilarna stannade en stund vid sidan av vägen och tittade på den lilla buckla som hade lämnats som bevis i lacken i sidan på vår taxi. Jag hörde inte vad männen sa till varandra, jag såg bara att de tjafsade och helt plötsligt så hoppade han som kört på oss in i sin bil och stack. Jag trodde då (dum som jag är) att allt var löst. Vår chaffis klev också in i bilen och började köra som en galning, korsandes mellan filerna och alla bilar som körde där, rena rallyn. Jag som satt fram och brukar vara lite åkrädd när jag sitter i bilen med mamma hemma i Sverige trodde att jag skulle dö! Jag tänkte att är det såhär de kör bil i Mexico City ska jag aldrid aldrig aldrig mer åka taxi i denna stad! Det som egenlitgen hände var att den andra killen bara hade stuckit och vår chaffis var fly förbannad, när han väl hittat den andra bilen och fått stopp på honom igen slutade också vår vasinnesfärd, tack och lov! Denna gång gjorde de upp, vår chaffis fick 600 pesos och sedan körde han oss till hostalet i lugn och sansad takt *puh*

Eftersom vi kom fram ganska sent gick vi bara och köpte lite vatten innan vi gick och la oss för att vakna pigga och utvilade på lördagsmorgon. Även på detta hostal spelades det höööög livemusik i baren hela natten men sängarna var stora och sköna och toaletten var nyrenoverad och superfräsch. Hostal Virreyes heter det och ligger mitt i Centro Historico, super bra läge och jättefint med reception dygnet runt. Vill man undvika oljudet som försiggår i princip alla fredagar och lördagar är jag rätt säker på att det räcker med att be om ett rum från tredje våningen och uppåt, (vi bodde på första).

 

Vi började lördagen med att vandra runt lite i Centro Historico, vi stannade till på Zócalo som är ett av världens störtsa torg. Efter lunchen bar det av till mercado Chopo som är en hårdrocksmarknad där det spelas livemusik och säljs mängder av nitarbälten, t-shirts och allt du kan tänka dej i den stilen. Helena var i himmelriket :) Innan middagen tog vi oss tid att se Templo Mayor och sedan var klockan redan fem och alla turistattraktioner hade stängt. Under dagen kom det också fram två tjejer till mig och frågade vilken färg jag hade på håret, jag tänkte guud vilken dum fråga ser de inte de själva!? och svarade lite fåraktigt att jag skulle kalla det mörkblond, nej det vill veta vilket nummer jag hade för deras kompis skulle också vilja färga exakt den färgen: Sorry brudar men detta är tvättäkta!

  
         Döskallar som fanns på en stenbit i Templo Mayor

Efter middagen ögonshoppade vi nån timme, eller Laura köpte lite kläder, innan vi återvände till hostalet igen för att ladda inför kommande dag. Vi planerade mänligen att lämna hostalet redan klockan 08.00 Sagt och gjort. Morgonen därpå blev vi upplockade av en kompis till Laura som tydligen är tvkändis här i México, han jobbar på kanalen Estrellas. Han hade lovat henne att plocka upp oss och ta med oss till Teotihuacán som ligger ca 45 minuter utanför stan med bil. Han kom lite sent men han är ju mexikan så han blev snabbt förlåten, speciellt då han bjöd oss på hela resan samt all mat! Dessutom var han väldigt trevlig och så var det lite kul att de kom fram folk och ville ta kort på sig tillsammans med honom *ler*.

 
      Från vänster; Laura (argentina), Lisa (tyskland), Helena och jag - tjejgänget som åkte till DF
      I bakgrunden ser ni "La pirámide del sol" (solpyramiden)

Hur som helst, Teotihuacán var det vi pratade om. Dit åker man då för er som inte vet och tittar på Pyramider som indianstammar har lämnat efter sig. Det är lite svårt att säga exkat vilka eftersom flera har varit där och påverkat. Den ena pyramiden är i alla fall tillägnad solen (Piramidé del sol), det är den som är större och den andra månen (Piramidé de la luna). Det var jättetur att vi kom dit så pass tidigt för mitt på dagen då vi lämnade stället var det så mycket folk att man fick köa i trapporna för att gå upp på dem, vi behövde inte köa någonting alls och vi kom dit runt 10.30. Det var mäktigt att se och solen lyste på oss hela dagen och givetvis hade jag inte tänkt på de innan så när jag satte mig på bussen till Gto igen var jag röd som en tomat förutom runt ögonen där jag haft solgasögonen :P  Under bussredan hem storhaglade det, det kallar jag bra taiming ;)

 
   Taget från trappen upp på "La Pirámide del sol" och i bakgrunden ser ni "La Pirámide de la luna"