Tess

Lago Titikaka ar varldens hogst belagna sjo som har sjotrafik och den ligger pa gransen mellan Peru och Bolivia. Det forekommer dock inga konflikter mellan landerna om sjon utan bade peruaner och bolivianer kan rora sig fritt pa sjon utan problem.

   

Vi borjade varan tva dagarstur med att besoka las Islas Flotantes (flytande oar) som ar sma oar uppbyggda av vassen som vaxer i sjon. Manniskorna som bor pa dessa utnyttjar vassens rotters flytformaga och lagger torkad vass ovanpa for att skapa en yta att kunna leva pa. Som ni forstar ruttnar deras hem upp allteftersom och ungefar varannan vecka maste de lagga ett nytt lager vass pa sin lilla o. I princip allt de anvander bygger de upp av vassen, de vill saga hyddorna de bor i, sangarna de sover i och batarna de fardas i. De lever pa den fisk de kan fiska fran sjon och de faglar de kan jaga och den ekonomiska hjalp de far av turismen for att kunna ge deras barn sjukvard och utbildning. De lever ocksa i standig fukt vilket medfor problem som reumatism och uppsvalldhet (deras kroppar tar upp sa mycket fukt att de svaller). Det var dock valdigt intressant att se hur de lever och hur deras vardag fungerar.

  

  

Turen fortsatte sedan med en tre timmars batresa vidare till Amantaní som ar en "vanlig ö" där det bor ca 4 000 människor som har quechua (indianspraken i framforallt bolivia, peru, ecuador och chile) som modersmal. Har overnattade vi hos en familj som ocksa gav oss lunch, middag och frukost dagen darpa. Eftersom man inte har sa stor tillgang till djur pa on sa ater man mest  vegetariskt sa till lunch fick vi quinoa soppa till forratt och sedan ris med stekt ost och en tomatskiva till huvudratt och efterat drack vi te. Efter lunchen utforskade vi on och gick upp pa de tva topparna som finns dar, Pachamama och Pachapapa, dar uppifran kunde man se bergen i Bolivia :) 

   
    Amantaní                                                               Kvinnor på Amantaní i traditionella kläder

   
     En liten söt unge utanför rummet vi sov i                 Utsikt från Pachapapa, ett av bergen på Amantaní

Runt 19 tiden var det dags for middag bestaende av quinoa soppa (innehallande potatisbitar) till forratt och sedan ris och potatis tillsammans med steka gronsaker till huvudratt och sa te efterat givetsvis. Det verkar inte som att de dricker nagot till maten har, vi fick i alla fall ingenting utan nar man hade atit upp blev man serverad te. Det fanns tre olika te-sorter att valja pa, coca-te ar den forsta som bestar av coca-blad (ja, precis de blad som anvands till att gora cocain men i peru (och sakert i fler lander) anvands de ocksa som naturmedicin) som ska vara bra att dricka nar man befinner sig pa hogre hojder. Andra alternativet var muña-te som smakade ganska likt mynta och ar ett te som ska ge energi. Tredje alternativet innebar att man blandade bade cocablad och muñablad och det teet kallades explosivo (explosivt) eftersom det da gav dubbel effekt, ungefar som en redbull, fast av mer naturliga produkter då. 

Efter middagen fick vi klä upp oss i traditionella dräkter och gå på "fest" dar det spelades traditionell musik, festen var dock arrangerad for turister sa de kandes lite fejk men vi fick i alla fall hora lite traditionell musik... Till frukost mogonen darpa fick vi pannkakor med jordgubbsmarmelad och brod till a sa te givetvis, inte att forglommas... sedan bar det av till nasta o, Taquile som ligger ca en timme med bat fran Amantani Vi hoppade av pa ena sidan on och vandrade over till den andra dar baten vantade pa oss igen men innan vi vanda tillbaka till fastlandet at vi lunch bestaende av soppa till forratt och fisk till huvudratt a sa te... De som ville kunde ocksa ta ett dopp i sjon innan baten satte av mot Puno igen...