Tess

Var grupp bestod av 6 personer, jag Sofie och Christofer, ett irlandskt par (som riktigt trevliga men verkade ha helt fel uppfattning om vad som ar billigt i Bolivia) samt en tysk aldre kvinna som varken hade sa bra engelska eller spanska vilket gjorde att hon blev lite utanfor gruppen. Var chauffor hette Alex och skotte sin del mycket bra, han sa dock inte sa mycket. Oscar var guide var toppen, berattade roliga saker, tog roliga kort pa oss med vara kameror samt hade svar pa alla fragor - battre guide far man leta efter.

Vi lamnade Uyuni runt halv tolv tiden och forsta stoppet gjordes pa en tagbegravning dar det fanns en massa gamla och rostiga tag att titta pa och ta kort pa. Det var kanske inte sa markvardigt men vi knappte nagra foton i alla fall.

Saltfabriken i Colchani blev andra stoppet dar vi fick se hur de gor nar de tillverkar salt. De gar da till sa att de lassar in saltet fran oknen for att sedan lagga ut den i solen pa tork sa att sa mycket som mojligt av vattnet ska "torka bort". Eftersom att det inte ar riktigt tillrackligt lastar man sedan in saltet i ett rum och eldar utanfor sa att de ska bli varmt och annu mer vatten forsvinner. Sista steget innan man paketerar saltet i pasar i olika storlekar ar att kora det genom nagon maskin (jag minns inte riktigt hur de gjorde) och sedan var de klart. Intressant att se och jag kan lova att det inte ar ett lika latt och vilsamt jobb som det later. Vi sag flera man ute pa saltoknen som stod och lassade salt i hogar som antagligen sedan kordes via mindre lastbilar in till den lilla byn.

Innan vi drog vidare fran fabriken fick vi lunch bestaende av lamakott som var valdigt gott kryddad samt quinoa och gronsaker. Mumsigt varre. Efter maten korde vi ut pa sjalvaste saltoknen och det var riktigt maktigt att vara helt omgiven av ett mer eller mindre kritvitt hav, det kanndes nastan som att man befann sig pa is eftersom det knastrade lite under fotterna nar man gick. Dessutom var det vitt sa langt man kunde se at alla hall och kanter nar vi befann oss mitt pa oknen och bergen skymtade bara i fjarran. Enligt guiden ar oknen ca 35cm tjock och 12 106 kvadratkilometer stor. 

Vulkanen Tunupa i flera olika farger samt en grotta dar vi fick se mumier, riktiga sadana (och lite ackliga med verkligt har pa huvudet och nagon enstaka lang nagel) stod nast pa tur. Just innan vi korde av saltoknen for att "klattra" upp mot grottan med jeepen fick vi se nagra rosa flamingos i en liten sjo samt lama och alpackas som betade.

Nastsista stoppet for dagen blev pa Isla Incaguasi eller Isla del Pescado som den ocksa kallas. Det ar en o mitt i saltoknen som ar kand for att ha en massa kaktusar pa sig. Den hogsta kaktusen som funnits pa denna o var 12 meter hog vilket innebar att den ar 12 000 ar gammal men for nagra ar sedan foll den omkull och ons numera hogsta ar istallet 9 meter. For den som vill kan man ga upp pa ons hogsta punkt och darifran har man, enligt var guide, 380 (!) gradef av oknen.

Innan vi stannade upp for lite somn och middag pa kvallens hostal fick vi ocksa se en plats dar man plockar upp block av salt fran oknen, nagra block var dessutm uppbyggda i olika figurer. Dessa block anvands dock mest for att bygga vaggar och annat med. Vi hade ocksa turen att fa se solen ga ner bakom bergen, mysigt varre ;)

Natten spenderades pa ett hostal av salt; bordet, stolarna och sangarna vi sov i var gjorda av saltblock och pa golvet overallt var det lite storre saltkorn eller kanse sandsalt om detta begrepp existerar? Ironiskt nog var maten som serverades till middag lite osalt, man kan ju kanke tycka att salt i forsta hand borde anvandas till matlagning och inte till mobler och golv :P