Chacaltaya och Valle de la Luna

Vad ar en vistelse i ett land med hoga toppar utan att ta sig upp pa minst en av dem?

Utsikten ner mot La Paz när vi kommit en vit utanför El Alto på vägen mot Chacaltaya

8.00 blev vi upphamtade fran hostalet och ytterligare en vansinnes bussfard genom La Paz for att plocka upp alla som skulle med inleddes, tack och lov var den lite kortare denna dag. Det jag dock inte var beredd pa var att det skulle bli annu varre nar den lilla buss som vi akte i skulle ta oss upp for ett berg upp till ca 5300 meter over havet, vilket som ni sakert forstar, innebar en slingrig vag av sand och sten med ett stup pa ena sidan bilen hela tiden. Mitt mod och psyke sattes starkt pa prov vilket Sofies arm ocksa kan vara med och faststalla. Tack och lov stannade vi nagra ganger for att hamta andan, eller sa var det for att man skule fa chansen att ta kort pa den fina vyn, vad vet jag. Pa vag upp mot berget nar vi sakta men sakert lade kilometer efter kilometer fran La Paz bakom oss kunde man se ett stort gratt askmoln som lag over stan som ett lock, formodligen av alla avgaser fran minibussarna och bilarna.

Val uppe pa 5300 meter gjorde vi en kort vandring upp till en fd skidlift. Chacaltaya har tills for fem ar sedan (2005) varit varldens hogst belagna skidbacke men med klimatforandringarna som har infunnit sig de senaste aren har den glaciar som skidbacken varit beroende av tinat bort. Fran skidliften kunde man fortsatta upp till tva toppar vilka vi givetvis sag till att ta oss upp pa. Den forsta och hogsta var pa 5460 meter over havet och varken jag eller Sofie hade nagra som helst problem med att ta oss upp. Egentligen behover jag kanske inte saga nagonting alls, men utsikten var underbar, underbar, underbar. Pa den andra, lite lagre toppen blaste det super kalla vindar sa dit gick vi bara snabbt upp och sedan ner igen. Fran bada topparna fick vi dessutom en skymt av Lago Tittikaka.

Nar alla i gruppen tagit sig ner och fatt en liten vilopaus for att kunna hamta andan lite och stoppa nagot i magen vande vi om ner mot La Paz igen och sedan vidare till Valle de la Luna (mandalen) som bestar av stora bergsblock i konstiga formationer som skapats av vind och vatten. I bakgrunden av dessa formationer kunde man se roda berg och La Paz givetvis. Hela dagen sken solen super varmt och harligt och konstrasten mellan temperaturen pa 5400 meter over havet och 3400 meter over havet visade vad den innebar da langkarlsonger blev lite overflodigt vid besoket av Valle de la Luna.

Val tillbaka pa egen fot i La Paz bestamde vi oss for att soka upp en chokladfabrik "Breick" varifran vi kopte med oss nagra smakprover pa chokladpraliner. Det var ungefar da som vi upptackte hur utsvultna vi var och att vi inte hade atit ett ordentligt mal mat pa hela dagen. Pa nagotvis hamnade vi da pa en restaurang pa ett fem-stjarnigt hotell(!). Jag at currykyckling med ris och gronsaker och drack vatten till vilket gick los pa hela 50 svenska kronor, hall da i tanken att vattnet var pa flaska sa man betalar for det :P 


Kommentarer
Postat av: Mamma

Hej svejs!

Ja, ni är då ute på äventyr! Kul med ett besök på chokladfabrik men pralinerna du köpte är väl slut innan du är tillbaka i lugna platta väsyerbotten.

Kram

Mamma

2010-09-27 @ 19:29:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0